Yadayada

Det började med en oskyldig flirt med Farmville, inget allvarligt, bara en liten hint om ett spel som enligt en säker källa var så bereondeframkallande att man utan att överdriva kunde spendera flertalet timmar varje dag för att hålla uppe standarden på sin digitala bondgård. Jag testade faktiskt aldrig Farmville på riktigt men tanken på att spendera timmar framför ett online-spel där man ska få till en fungerande bondgård lockade aldrig riktigt. Det var med andra ord med en viss skepsis jag motvilligt testade online-spelet Caféworld efter att en annan god vän tipsat om hur underhållande det var. Jag började lite trevande med att köpa några ugnar och serveringsfat för att sedan ge mig på menyn med hamburgare, desserter och diverse andra läckerheter. Jag blev vad man lite klyshigt brukar kalla frälst. Från att ha hånat de beroende till att skapa ett eget beroende för online spel tog ungefär 10 min. Jag måste tyvärr erkänna att det har hänt mer än en gång att jag vid läggdags gått igenom de vanliga bestyren, lagt mig ner i sängen, skakat hand med John blund och sedan vaggats in i sömnens land för att bryskt vakna upp och inse att jag glömt bort att servera dagens läckerheter. Vad jag vill säga med detta är nog att allting ska utövas med måtta. Landet lagom goes onlinespel med andra ord. Den korta underhållningsfix man får av ett riktigt bra onlinespel kan dock vara helt klockrent i dagens stressiga samhälle.

Nä det gäller att synas på internet har ju som bekant tåget redan lämnat stationen både en och två gånger när det kommer orginalitet och att vara fräsch och nyskapande. Det har helt enkelt blivit svårare att profilera sig och att nå ut utan att bli en myra i mängden. Hur ska man då kunna synas utan massiva reklamkampanjer eller en toppdomän med investerare i ryggen? Mitt tips är att undvika de stora valarna och helt enkelt satsa på ett mindre företag där du slipper bli en i mängden. Ett bra exempel är webbyrån Dinwebb. Dinwebb är en byrå baserad i Stockholm som hjälper små och medelstora företag att komma igång med sin website. Det fina i kråksången är att de tar ett holistiskt ansvar för din webplats och du får på så sätt en bra språngbräda för att nå ut med det du vill säga. De hjälper till med saker så som Annonsering, Digital marknadsföring, Grafiska profiler (loggor, färger, manualer), Hemsidor som är enkla att uppdatera etc. Vågar du ta steget och omvägen för att få ett bättre bemötande hos en mindre firma? Då tycker jag du ska testa ett företag som Dinwebb, det finns flera bra bara ett googlande iväg.

Den här ploppade precis upp till höger. Av annonsen att döma är innehållet på Yadayada riktat mot singelmän i 50-års åldern.

Både Expressen och Aftonbladet skriver idag om Arvikafestivalens nya reklamfilm. Kort och gott går den ut på att en ung kvinna onanerar framför kameran. Porr tänker motståndarna men icke. För det första ser man bara ner till axlarna och för det andra är det en helt f e n o m e n a l reklamfilm som faktiskt visar exakt det de vill visa, kärlek. De behöver inte köpa dyr tvtid hos Sveriges största kommersiella kanaler då den ändå är för vågad att visas där. Samtidigt får festivalen maximal publicitet genom att landets två största kvällstidningar skriver om den. Ni är ta mig fan lysande oh ni ansvariga för PR på Arvikafestivalen.

[edit] Försökte gå in på arvikafestivalen hemsida och hitta en bild som representerar festivalen. Ärligt talat flickor och pojkar, vad är det för byrå ni har anlitat för websidan? Kan bara tänka mig att det ska vara ett medvetet retrodrag but come on, we are not buying it.

I eftersvallningarna av SMS-lånen (för sånt sysslar väl inte gemene man med längre?) har det nu börjat poppa upp siter som “hjälper” folk att låna pengar. Jag har varit inne och kollat på Bankbolaget.se och deras tjänster. Du får inte låna direkt från bolaget utan de agerar ombud och ser till att du alltid får lägst ränta beroende på vad det är för typ av banklån som önskas. På pappret ser allt väldigt kosher ut och utan att ha testat själv är jag övertygad om att det säkert är det också. Problemet som uppstår här att det hela blir väldigt opersonligt. Är det något tillfälle jag eftersöker en bra relation är när det kommer till hantering av pengar, i synnerhet när det gäller min privatekonomi. Att ha ett ombud som letar bäst ränta skulle visserligen vara väldigt smidigt och tillika ypperligt för den lata men den totala avsaknaden av artighetsfraser och “hur é läget” som iallafall jag vill ha av min bankman gör att jag är tveksam. Min slutsats är att idén som sådan är riktigt smart men att det faller på människans försiktighet när det gäller privatekonomin, speciellt i dessa trista tider. Jag skulle dock inte utersluta att jag dyker in i ombudsdjungeln i framtiden men för nu håller jag mig till min bankman som frågar hur dagen har varit. Mina två cents.

aaaaah de säger offerta.se i reklamen. Kanske skulle tänkt på den eventuella felhörningen innan den skickades ut i etern.

Expressen skriver om att Al Pacino sålde sin kropp till en äldre kvinna under hans ungdomsdagar på Sicilien. Han var helt enkelt fattig och gjorde det för att få mat och husrum. Inte helt otippat kände han sig smutsig och kärlekslös efter ett tag. Detta leder mig osökt in på att sälja saker i största allmänhet och på siter som Tradera och Blocket i synnerhet. Jag har använt båda siterna flitigt och sålt allt från egen importerade hörlurar från Hong kong (förlorade 20kr för varje auktion) till ett flertal soffor som hittat nya ägare snabbt och lätt. Problemet är att det vid varje försäljning kändes som att jag sålde något mer än bara tinget i sig, en liten bit av min själ om ni så vill. En extrem parallell till att sälja sin kropp givetvis men mitt extrema prylintresse har helt enkelt fått mig att värdesätta saker på ett ibland lite konstigt sätt. Löjligt? Självklart men ack så sant.

Har nu under tvång kollat på Lyxfällan i några veckor och det är ju inte svårt att se något samband hos de tragiska (när det gäller ekonomi) figurerna vi får se i en timme varje vecka. Skulle vilja säga att problemet är tredelat. För det första saknar de ju helt respekt för pengar, hur man får pengar och vad som händer om man inte har pengar. Med andra ord, för dem är pengar bara något som står på ett papper, inget som direkt gör någon nytta, förutom då till mat och oftast dåliga tekinkprylar som de köper helt galet stora mängder av.

För det andra blir det ett stort problem för dessa familjer när det är så lätt att få ut likvida medel tillfälligt utan motkrav. När utlåningsbolag struntar i tidigare betalningsanmärkningar och ger dem en möjlighet att låna pengar till höger och vänster blir det ju en snöbollseffekt utan dess like. Ett SMS-lån hit och ett internetlån dit är det ju till slut som skapar berget av räknar och tomheten i hjärtat.

För det tredje handlar det ju om att hänga med i en prylhets som förmodligen aldrig varit värre än vad den är idag. När man köper en fyrhjuling till en treåring trots ett berg av räkningar som inte kan betalas varje månad måste det ju vara något annat än bara dumhet som styr? Personligen har jag aldrig tagit SMS-lån eller lånat pengar på internet men enkelheten gör att jag tror att vi bara ser början på ett skuldberg som kommer ta abnorma proportioner om vi inte får bort de svarta fåren i inom lånebranchen.  Att människor totalt omyndigförklarar sig själva när de ställer upp i programmet och visar hur blåst de har handlat är ju en helt annat historia…

Sitter fortfarande och tänker på Entourage avsnittet från i söndags. Säsongsavslutning och extra långt avsnitt har aldrig känts så kort. Allt man har suttit och hoppats på hela säsongen infriades i stort sett. Det var 34 minuters ren och skär njutning. En njutning så till den milda grad att jag helt enkelt glömde bort att blinka en lång stund. Som linsbärare innebär detta att linserna torkar fast och beter sig som ett med hornhinnan. En ytterst trevlig händelse efterföljdes av några minuter karvandes i ögonen. Efter första trevande försöken funderade jag på att lämna kvar de i det laget fullständigt uttorkade linserna men kom fram till att det förmodligen inte kunde vara bra i längden. Önskar verkligen att de dyra “shoparoundthecorner” linserna var bättre än billiga linser man köper på nätet men det är ju helt klart same same. Har man dessutom ett grovt brytningsfel kan man ju lika gärna slänga in två plastbitar, för om man skulle få för sig att ligga ner och samtidigt kunna använda linsera är det no go. Gled iväg lite från Entourage här. Summa summarum är iallafall, missa för guds skull inte säsongsavslutningen av Entourage, och köp dina linser på nätet. Inget konstigt med det va?