Yadayada

Morgondagen bjöd på ångest och illamående av den högre skolan. Huvudet var tomt sånär som på fragment av en lördagkväll som i stort sett aldrig var. När man befinner sig i denna vinter av discontent behöver man underhållning snabbt, tänk Uma thurman får insulin-rakt-in-i-hjärtat snabbt. Jag gjorde ett tappert försök med Roy Anderssons mästerverk från 1969, “En kärlekshistoria“. Föga anade jag att den börjar med en person som gör karateljud i fem minuter. Min hjärna stängde av efter två minuter av vrålandet, tre minuter senare följde kroppen efter och tryckte av tvn. Ni som tog er förbi första fem kan väl ge mig en kort summering, ok?

Kylan har ännu en gång slagit sina kalla klor i vårt avlånga land. Istället för att huttra runt utomhus föreslår vi att man får fyrkantiga ögon inomhus istället. Enligt min mening började Tv-hösten i söndags (med en smygstart förra veckan). Vad jag pratar om är givetvis säsongsstarten av Entourage. Säsong 5 handlar det om och vi kommer in precis ett halvår efter debaklet i Cannes. HBO sände dessutom premiäravsnittet av deras senaste primetime show “True Blood” i söndags. Skapad av Alan Ball (Six feet under) kan vi nog räkna med någon form av succé. Vampyrer som kommit ut ur kistan tack vare syntetiskt Japanskt blod handlar det kort och gott om. Kuslig stämning (om det är att den utspelar sig i södern eller att det handlar om vampyrer låter jag vara osagt) och helt klart värd att kolla in tycker jag.