Miss Li har ingen tv
Sunday, August 17th, 2008Efter att Anders Lundin gråtit sig igenom Miss Li’s framträdande på allsång på Skansen fick missen uttala sig till den samlade presskåren om hur det kändes. Hon svarade rakt och rättframt ungefär så här “Jag förstod inte riktigt hur stort detta är, vi har ju inte ens en tv”. Vänta nu här, min blick fick gå tillbaka i texten, stanna upp några sekunder och läsa samma sak några gånger. Vad sa hon sa hon, INGEN TV? Direkt flyger bilder runt i huvudet från Moulin Rouge och introscenen. Ewan Mcgregor sitter och klonkar på sin skrivmaskin, året är 1899. Det dricks Absint och spänningen över det nya århundradet som komma skall ligger som en vit slöja över de bohemiska kvarteren i Montmartre. Jag kan verkligen tänka mig att Miss Li har format sitt liv ungefär så också. När någon säger 2008 vill hon liksom inte höra, när någon viftar med en Aftonbladet vill hon liksom inte läsa, och när någon slutligen knäpper på en platt-tv med full HD ploppar ögonen ur ögonhålorna som en försvarsmekanism för att skydda sin värds bakåsträvande leverne.
Jag vill inte måla ut Miss Li som en speciellt underlig människa, det kan lika gärna vara mig det är fel på. Jag tillhör trots allt en generation av notoriska slackers, vi som på något sätt fick tid över. Men att fullständigt ha missat att Allsång på skansen berör en hel nation trots att man inte riktigt vill tycker jag är fullständigt mirakulöst, nästan på gränsen till en prisinstiftande grad av total ignorans. Jag kan inte förstå det, jag försöker men kan bara inte.
Fin.
